Den röda tråden

-Håll dig kort, Pia!  

-Uppfattat, sade jag och nickade ivrigt. Tittade mig återigen i spegeln och upprepade orden, långsamt och tydligt. 

-Kort och koncis Pia! Kom ihåg dessa ords rätta betydelse. Tappa inte fokus, utan lägg hela din kärnkraft på innebörden i dessa två ord! Äh, för enkelhetens skull bör du kanske skriva upp din anförande så att det inte blir soppa av hela alltihopa. Kanske det trots allt vore bäst? 

När jag återupptog mitt bloggande hade jag i åtanke att skriva små, korta historier som väckte engagemang och intresse. Verkligen beröra människor med texter som hade en riktig mening, samt lägga upp lite snärtiga foton här och var, sådär som på de flesta bloggar. Faktiskt få det rätt den här gången. Snygg design och alla texter organiserade precis som jag ville ha dem! Jag skulle verkligen kämpa, för i ärlighetens namn: Hur svårt kan det vara egentligen?! Svaret på den frågan var: 

Jättesvårt. Av den enkla anledningen att jag inte är kort och koncis. Jag är lång i mina formuleringar, så lång så att jag själv inte alla gånger hittar slutet. Jag vet inte ens om det finns något…  

Hur jag än försöker lyckas jag inte korta ner något. Eller, tja ett ord eller två kanske kan strykas, men när jag går igenom texten så kommer jag samtidigt på saker och ting som också borde tillföras, så i slutändan har texten blivit längre. Som när man åker till affären för att handla mjölk, men kommer hem med en hel påse innehållande allt från köttfärs till kronärtskockor.  

Dock är det ju ändå lite enklare att korta ner en text till pappers än när man ska korta ner ett tal av något slag. När man exempelvis ska sammanfatta något och endast har några minuter på sig. Då låser det sig totalt!  

Stressen finns där från början. Hur ska allt jag vill säga få rum? Panikartat sätter jag in alltför många ord i meningarna, låter tungan löpa och svävar in på varje sidospår jag bara hittar. Inte tänka för mycket är min grundtanke, utan bara köra på utan pauser och punkter. Lägga till några skämt så det inte blir för torrt, va? Sen bör man ju inte tappa röda tråden utan försöka hålla sig till manuskriptet som torde vara väl inövat. Nej, nej, nej, där skiter det sig rejält!! Den röda tråden blir blå, eller är den grön? Jag vet inte, och sen när tiden är ute och slutet kommer inser jag att jag inte alls fått fram vad jag velat förmedla!  

-Du är så invecklad älskling, säger min sambo och ler ömt. 

-Och du är så enkel, kontrar jag honom sarkastiskt. Dessutom tycker jag det är roligt när man gör det lite invecklat, fyller jag på med en bestämdare röst. Lite likt Lotta på bråkmakargatan när hon är riktigt säker på att hon har rätt.

Och visst är det så. Fast det måste nog ändå gå att ändra sig tänker jag. Om man övar tillräckligt mycket kanske? Det måste jag banne mig göra i helgen! Även ta mig ordentligt i örat och se till att jag lär mig mer om bloggvärlden, datateknik överlag till att börja med. 

Tror jag börjar med att studera netflix ikväll… 

Publicerad av kvinnanbakomfasaden

Positiv kvinna och trebarnsmamma, med stort intresse för människor, relationer och själva livet och dess med-och motgångar. Genuint frispråkig och rakt på sak, och ifrågasätter vår otroliga förmåga att ständigt sopa saker under mattan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: