Lite skogs-flås

-Ååh Pia, ditt liv är som värsta såpoperan, utbrister min väninna och skrattar högt. Ett genuint skratt som smittar av sig och jag börjar skratta jag med, trots att jag egentligen helst av allt vill gråta. Eller kanske skrika rätt ut när jag tänker närmare på saken. 

Min väninnas skratt hörs bakom mig, lite flåsigt dock eftersom vi befinner oss löpandes på en stenig skogsstig, där underlaget mest består av rötter, lera och kullriga stenar.  

-Jag menar, det händer ju något hela tiden! Fortsätter hon och närmar sig bakifrån eftersom jag sänkt farten betydligt. Vi är på ett av de besvärligare partierna på denna mysiga och älskade skogs-led och jag känner hur intensivt jag verkligen var i behov av just detta! Friheten ute i naturen i kombination med härligt kvinnosnack. En kombination som heter duga och får min kropp att långsamt släppa på alla spänningar. 

-Men det kunde ju komma perioder då det inte händer något också! Ropar jag högt så att hon ska höra mig genom snåren. Allt vad jag önskade var bara lugn och ro, är min tanke. Var blev det av liksom, jag bara undrar?! 

Jag hör hur min egen röst går upp i falsett, och hur mycket dramatik som vävs in i själva händelseförloppet när jag vänder på historien än en gång. Och känslorna svävar både höga och låga. Min väninna försöker ge mig goda råd, kontrar emot där det behövs och efter en stund har min röst tonat ner sig, återgått till sin normala nivå och jag känner mig mer balanserad än när vi startade löpturen. Mer harmonisk. 

Och jag erkänner, det har varit ett händelserikt år, på många sätt och vis. Nästan så att jag kröp på alla fyra de sista månaderna, men till sist tog det ändå slut. Allt det jobbiga, tunga och nattsvarta. Och när det nya året tog över, tog jag ett beslut en gång för alla, då vände det. Jag bestämde mig bara, att nu fick det vara nog. Skulle jag överleva blev jag tvungen att sätta punkt.  

Sen infann sig plötsligt ett riktigt lugn. Stormen hade bedarrat och hela vår familj hade kommit över till andra sidan sjön. Vågorna gick inte längre höga, endast småkrusor kunde skönjas på ytan och skogens träd stod stilla vid strandkanten och slokade med grenarna. Det var över nu. Mina axlar sänkte sig och lättnaden intog min kropp. 

Fast något vidare lugn och ro har det ännu inte blivit, det är nog sant som min goda löpkompis påstod, det händer alltid något i mitt liv. Och faktum är att det händer en hel del grejer nu på hemmafronten, så pass att jag inte hinner med socialt. Flytten till vårt drömhus, sambon som startar eget byggföretag samt min bok som kommer ut. 

Det finns tillräckligt i mitt liv för tillfället för att jag ska orka ta till mig det här med de nedslående nyheterna om corona. Jag kan ändå inget göra, annat än att beskydda mig själv och de mina så långt det går. Undvika stora events och dylika folksamlingar. Samt ställa in mitt boksläpp tills läget har lugnat sig.  

Så istället för att hamstra mat i panik, oroa mig galen och tänka i negativa banor gör jag som jag alltid gör när det verkar nattsvart; går ut i naturen, tittar på träden och insuper doften av frihet och skog. 

 Känner naturens mäktighet och ser att det finns så mycket vackra saker i världen att det goda trots allt vinner. Åtminstone gör det mig sjutusenfalt gladare än att återupprepade gånger kontrollera senaste corona-nytt. Och om det är något vi behöver nu är det hopp och glädje, inte toapapper!  

Publicerad av kvinnanbakomfasaden

Positiv kvinna och trebarnsmamma, med stort intresse för människor, relationer och själva livet och dess med-och motgångar. Genuint frispråkig och rakt på sak, och ifrågasätter vår otroliga förmåga att ständigt sopa saker under mattan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: