Free like the bird in the sky

Den äger frihet som förstår att rätt välja sina gränser. Martin Kessel 

Friheten är viktig för mig. Mer än någonting annat faktiskt, så pass att om jag fick välja två saker i livet som jag inte kan leva utan är det : frihet och respekt. Kärleken är tyvärr inte lika viktigt, men man kanske kan se den som en komponent inom just friheten? 

Jag vill vara min egen. Ha tid för mig själv att verkligen känna att jag är fri. Jag kan inte sitta ihop med någon annan människa, då blir jag hysterisk. Slåss med mina näbbar och klor om det inte hjälper att långsamt ta avstånd. Jag känner mig trängd och kvävd, som om någon håller ett stadigt, ständigt grepp om min hals. Instängd i en liten fågelbur med täta spjälor. 

Jag måste få ha min frihet. För då fylls jag med en stor känsla av välbefinnande som får mig att känna mig hel och jag kan bättre greppa mig själv. På något sätt är det som om gränserna till min kropp annars skulle suddas ut och hela min kropp flyter ut i sfären. När jag andas i mitt eget sällskap tankar jag energi och sätter gränserna kring mitt territorium på något vis, vilket gör att min kropp känns som min. 

Nämen hej, där är du ju! Vill jag säga, long time-no see!  

Sen ler jag inombords för jag har hittat mig själv i virrvarret. Märker att jag saknat mig själv enormt. Suger in all luft jag bara kan i mina näsborrar, drar djupa andetag ner i mina lungor. Och någonting lättar inom mig, lugnet sprids i varje cell och jag bygger återigen upp min sargade själ. Först då är jag redo att återvända till de mina.  

Man har en kropp, man har en själ, och när de skiljs åt mår man inte bra, jag går på autopilot, stressar min kropp för att den varje dag letar sig galen efter själen. Lyfter på alla täcken och kuddar, letar under stolar och soffor, men ingenstans finns den att finna. Blir stressad på mina älskade barn för att de tjatar om att leka när jag inte ens hittar mig själv, var tusan har jag satt undan själen??!!!! Kan inte fokusera på dem och deras viljor förrän jag funnit vad jag söker. 

 Jag har fattat det nu, att själen existerar i just friheten. Och den finner jag alltid endast i mitt eget sällskap. Och definitivt utan yttre stimulans. 

Ute i skogen i lugnet, eller på en klippa vid ingenstans. Där finner jag mig själv. Och kommer tillbaka som en ny människa. 

Vad vore vi utan frihet? 

En kropp och en själ som inte har någon kontakt med varandra är så oerhört sorgligt, jag kan inte leva så. Men det är ofta så det ändå blir. Jag hade nästan glömt bort det här, satt bort mig själv liksom. Jag måste skärpa mig! 

Publicerad av kvinnanbakomfasaden

Positiv kvinna och trebarnsmamma, med stort intresse för människor, relationer och själva livet och dess med-och motgångar. Genuint frispråkig och rakt på sak, och ifrågasätter vår otroliga förmåga att ständigt sopa saker under mattan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: