Kärlekens tomma bägare

Kan kärleken ta slut? Många hävdar att den inte kan det, tro mig, jag har läst otaliga mängder bloggar och böcker där författaren/administratören hävdar att vi har ett enormt lager kärlek inom oss, som aldrig sinar. Att man på något sätt kan tro att ska ta slut, men att hjärtat innehåller så mycket att man alltid kan fortsätta ge av sin värdefulla gåva. Jag håller inte med. 

Åtminstone inte helt, kanske till en viss del. Frågan jag ibland ställer mig är, ifall de som hävdar att det faktiskt förhåller sig så, någonsin varit med om något alls här i livet? Att de liksom inte fattat att kärlek i vissa fall endast kan existera till en viss gräns? Eller att den helt och fullt existerar men inte kan ges vidare. Ja, vad händer när man upplever att kärleken faktiskt tagit slut? Eller var det energin som tog slut? Eller ännu värre, viljan att ge kärlek som gick till ända? Jag vet inte. 

Någonting hände. Men jag vet inte var ( kanske någonstans i hjärteroten eller den svekfulla och ondskefulla hjärnan?) och jag kan inte säga exakt när, endast gissa mig till vissa händelser som jag skarpt misstänker kan ha med saken att göra…för kärleken tog slut någonstans på vägen i mitt liv. Var det på den långa rakan eller i någon av de tvära svängarna? Kanske när jag i misstag vandrade in på något sidospår i mitt liv och gick rakt in i trollets vidöppna käftar och sen aldrig fann vägen tillbaka. I sånt fall undrar jag ifall jag lämnade kvar där eller om jag hittade tillbaka till själva huvudvägen men lämnade kvar mitt hjärta åt självaste trollefar, och det är just därför som jag upplever mig sakna något otroligt viktigt?! 

Jag tror att alla människor har varsitt stort glas från födseln. Ett glas fullt med saft. Röd syrlig rabarbersaft full med ångande kärlek, gjord av självaste mormorsmor, en riktig törstsläckare som gör gott i kropp och själ sommartid såsom vintertid. Som får din tunga att vrida sig av sötma och samtidigt längta efter mer. 

Glaset du har fylls på längs med livet, ibland är det mer, ibland är det mindre, men den tar aldrig slut. Varje ny dag delar du med dig av din saft till andra människor och de återgäldar din givmildhet genom att hälla tillbaka en skvätt åt dig, vilket gör att glaset ofta är halvfullt, det tar inte slut. Nejdå, så sägs det om kärleken. Men vad händer om den faktiskt tar slut då? Vad gör jag då? 

För mitt glas stod plötsligt tomt en dag och jag fattade ingenting! Varför hade jag gett bort den sista slurken, inte sparat den allra sista skvätten åt mig själv? Hade jag gett bort alltför mycket och glömt att släcka min egen törst? Jag vet inte, men glaset var tomt och jag törstade fortfarande. Besviken stod jag kvar med en värkande strupe, suktande efter den ljuvliga röda vätskan. 

Efter en tid gav värken med sig men något hade hänt inom mig. Som gjorde att jag hädanefter varje dag stod ivrigt väntande vid det tomma glaset. Med bedjande hundögon och hängande saliv från hakan. Och jag kunde inte längre ge vidare någon saft åt någon annan, utan lapade i mig själv varje liten droppe som kom ner i glaset. Annars skulle jag inte ha överlevt. Istället törstat ihjäl i öknen. 

Vad hände undrar du kanske? “kärleken kan inte ta slut”… Nehej, kanske det är faktiskt förhåller sig så, men om man mister förmågan att ge vidare den kärlek man får eftersom man själv är så i brinnande behov av just den kärleken. Att den verkligen behövs för att överleva. Det låter otroligt själviskt när jag säger det högt…men i första hand måste man se till sig själv, så är det bara. 

Jag önskar jag kunde ge mer av mig själv åt andra. I första hand åt mina nära och kära. Att jag skulle tillföra både kärlek och förståelse och lyssna mera till deras behov, men jag har lite saft i källan. På flera år har jag glaset inte ens varit i närheten av halvfullt, så den vätska som kommer dit måste jag tillföra åt mig själv och genast är det tomt igen. Men jag förstår ändå inte…?  

Kärlek får jag i mängd och massor av min sambo och mina barn, samt mina föräldrar, syskon och vänner, så varför fylls inte glaset mer? Kanske det var så att glaset sprack sönder någon gång och att jag inte riktigt fått tätat sprickorna helt och hållet ännu, vilket leder till att saften sipprar ut vart eftersom…Eller så var mitt glas tomt så länge att jag är törstigare än någonsin förr ( vem vet, kanske jag har diabetes..?!) 

För jag vet att det fanns en tid när jag skrattade av hjärtat. En tid när jag kände kärleken sjunga i hjärtat och lät naiva löjliga tankar leka i mitt huvud. Kvällar när jag hann sitta och smeka kattens gråa päls eller kli hundens kolsvarta mage. Den tiden finns inte mer, den eran är förbi och all. Hur i all världen skulle jag ha tid att ge åt mina djur när jag knappt har tid åt mig själv? Det finns inget mer att ge, ropar jag åt hunden. 

-Jag har ingenting åt dig, kom inte hit, säger jag åt honom, den söta byrackan vi skaffade oss för många år sedan. Sen dricker jag upp den sista skvätten själv, och överlever därmed. På natten ber jag om ny kraft till en ny dag, samt att mitt glas blir påfyllt till nästa morgon. Ja, ända upp till brädden av ljuvlig röd rabarbersaft. Kors i taket, så törstig jag är! 

Ds.  

Jodå, jag känner kärleken och visst ger jag dagligen åt de mina, dock inte på långa vägar så mycket som jag upplever att jag borde. Jag hoppas verkligen att de känner de små dropparna jag varje ny dag kastar över dem och i sina hjärtan ändå vet att jag älskar dem. 

Publicerad av kvinnanbakomfasaden

Positiv kvinna och trebarnsmamma, med stort intresse för människor, relationer och själva livet och dess med-och motgångar. Genuint frispråkig och rakt på sak, och ifrågasätter vår otroliga förmåga att ständigt sopa saker under mattan.

2 reaktioner till “Kärlekens tomma bägare

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: