Sommaren är kort….

Jag ville försvinna, det erkänner jag. Ett litet tag hade jag tänkt, men det lilla taget blev ett större tag och ju längre bort jag kom från det sociala, desto skönare blev tillvaron. Visst var jag in och tjuvkikade såväl instagram som facebook, men bloggen lämnade helt. Nästan allt skrivande lades på is. Jag behövde tid till mig själv. 

Fast ju längre man är bort från något desto jobbigare blir det att återvända, det är oundvikligen något ångestladdat över situationen, som att man på något vis verkligen måste bevisa något när man sen väljer att visa sig. Verkligen överträffa sig själv nu alltså!! 

Framför mig ser jag den där dörren man går in genom när man sticker, där en massa rök bolmar ut, ( ni minns väl “småstjärnorna” som gick på tv4 förut??!) sen vänder man sig om mot publiken, vinkar lite leende innan man tar steget in. När man en stund efteråt kommer ut är man någon helt ANNAN!  Snyggare, bättre, ja helt perfekt! Sen går man fram på scenen och utför värsta braksuccen. Lite så. 

Så jag valde hela tiden att skjuta upp mitt skrivande, samt en del andra viktiga grejer som jag verkligen brinner för. Men jag tror man behöver pausa ibland. Och liksom Ledin anser jag att sommaren är kort, så jag tar för mig allt vad jag kan och är tokärlig med mig själv. 

-Vad vill du egentligen, måste jag fråga mig själv? Tankarna snurrar kring känslornas nerviga trådar och försöker klura ut ett vettigt och sanningsenligt svar. 

Så jag väljer de allra viktigaste sakerna som gör mig glad i själen och sakar de ting som göder andra delar av mig själv. Saker som kan vänta. 

Jag har cyklat i sommarregn och löpt i skogen. Samt vandrat längs stränder och klippor och lekt med mina barn. Doppat mig i havet, badat bastu och spelat spel. Umgåtts med vänner och druckit cider som också hör sommaren till. Att jag inte alls hunnit hälften av vad jag planerat gör det samma, jag har ändå upplevt det bästa av sommarn, vilket gör att jag snart är redo att återvända igen. 

Av all världens blommor har jag valt att vattna mina egna i sommar, de som jag planterat i mitt hjärta och som ständigt behöver näring för att växa. De blommor som jag aldrig vill se sloka eller dö, utan alltid kunna förgylla mitt liv med deras vackra färger och doft. Min familj. De är viktiga för mig, liksom min egen lilla blomma som jag ofta förbiser.  

Så jag tycker gott jag kunde lägga en del saker på is ett tag, för det är ofta då, mitt i pausen någonstans som jag tankar kreativitet som senare under året flödar hejvilt. Åtminstone tror jag att det är så. 

Publicerad av kvinnanbakomfasaden

Positiv kvinna och trebarnsmamma, med stort intresse för människor, relationer och själva livet och dess med-och motgångar. Genuint frispråkig och rakt på sak, och ifrågasätter vår otroliga förmåga att ständigt sopa saker under mattan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: